jag lägger ner.
jag är så jävla osmidig numera, som om jag vore doppad i sågspån istället för smör.
jag hatar att jag hanterar situationer som en jälva hora och barabarabara tänker på mig själv och inget annat.
jag vill inte ha det såhär, jag vill hitta någon slags kompromiss som alla blir nöjda med.

en fin kväll på villan iallafall, som avslutades med en sväng på stan och sen en lång resa hem.

okej, jag kan inte släppa dethär. jag känner mig så vidrigt dålig som står där framför dig och vet att jag har betett mig oförlåtligt. hur lyckas jag? hur kan jag bara tro att det jag gjort var ok? bara för att det kändes bra för mig?
jag önskar att det fanns något jag kunde göra, något mer än dethär. men jag vet att det kanske inte finns någon lösning längre. jag lämnar allting och kommer hem den 16e, kanske har jag fått den tid jag behöver för att komma tillbaka.
till verkligheten.
jag skulle vilja dra härifrån, lämna dig mitt i allt och aldrig bry mig om det här igen. ingenting blir som förut men jag önskar att det går att bygga upp något hållbart.

jag är 14 igen och har för många val jag aldrig kommer välja.
men jag ska upp om 5timmar och fylla år, så det är nog dags att sova.


jag vill skrika sönder mina lungor. och jag vill aldrig släppa huden omrking mig.