Jeremiah Dixon

huvudvärk
efterbliven
energibrist
sömnlös
men ändå trött
ktromad
hur orkar man?
varför blir det
aldrig som man sagt?
hur får man tillbaka
allt gamla men

ändå behåller
allt det nya?

jag saknar mycket och jag längtar efter mycket nytt.
ibland känns det som om människorna
i min skola bara fortsätter leva,
aldrig utvecklas, ingen växte ifrån samtidigt
som jag.




Ξ down on my knees but not to pray

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0