det här är inte jag längre, eller? min blogg speglar inte mig, det känns som ett skal, att man inte riktigt kan komma åt insidan av det jag vill ge. sen är jag är allt annat än ärlig spelar ingen roll. nu de senaste dagarna har jag ljugit så mycket men det är för min egen skull. faktiskt.
tider, människor, situationer man trodde för längesen var över kommer alltid tillbaka.
på något jävla vis hittar de tillbaka och tror att ingenting har förändrats.
jag hatar hatar hatar att träffa människor man umgåtts med förut
som man idag inte har något gemensamt med överhuvudtaget, bortsett från att man hängde för längesen.
det är jobbigt. jag är inte den som är otrevlig men det är ju lika jobbigt för alla.
hur jävla länge måste man inte.hänga för att alla ska inse att vi lika gärna kan sluta hälsa?


känner ett behov av att krypa in i mig själv och bygga om och bygga upp igen.
ge kaptenen lite större utrymme igen,
lite riktig plats och inte bara som ett par ord på en skärm.