nu kommer sanningen, eftersom jag vid starten av denna blogg lite fräckt utnämnde den till den ärligaste bloggen.

jag är trött på att vara det Perfeka Paret.
jag är trött på att hela tiden antas vara lycklig och häftig och så jälva speciell.
det känns som om alla andra förväntar sig att jag och Cicci ska vara lyckliga, ha häftigt sex och bara vara så lesbiska.
pallar inte det.

så ja, till sanningen, det har varit trassligt mellan oss pga olika anledningar som ingen av oss egentligen orkar nysta upp. Ingen av oss vet hur länge vi är tillsammans och det får bli som det blir. just nu kör vi på och får se vart tiden tar oss. Och ingen av er som förväntar er ngt behöver oroa er; tar det slut så är vi fortf vänner och kommer hänga och ingen behöver bli ledsen.
jag är inte så mkt för dramatiska slut utan jag är mer laid back, det ordnar sig.
jag är inte kär i henne men jag älskar henne och vi båda är införstådda med det (om det nu skulle varit ett problem) och allting ordnar sig.

min mamma försökte trösta mig när jag stod och grät i hennes famn och hon var så snäll, hon försökte säga at "det kanske inte känns så nu men det går över, allt går vidare" och sådär.

annars så har jag ngnslags pre-pms-thingy och jag hatar alla omkring mig. jag stör mig på små skitsaker och vill kräkas på alla människor omkring mig. men så kan det gå.
man får dock vara försiktig med vilka man vill kliva på när man faktiskt måste stanna kvar här i ett år till.

dagens goda gärning (för min egen vinning dock); köpt provivashots och försökt dricka mtk vatten.
dagens goda gärning: köpte skagenröra <3