Jeremiah Dixon
jag hatar sport. och jag hatar killar. och jag hatar att jag lägger energi på onödiga saker.
jag blir sjukt irriterad på att min cdspelare vägrar fungera och jag funderar på att möblera om, igen.
blir det alltid såhär på söndagar? eller är det för att det börjar bli kallt att andas ute?
fan fan fan. helt plöstligt känns det som om allting är så lätt för alla andra
men så svårt för mig. och det gör mig också irriterad att jag känner så.
OLRHIFTJtSEHBåh!
jag blir sjukt irriterad på att min cdspelare vägrar fungera och jag funderar på att möblera om, igen.
blir det alltid såhär på söndagar? eller är det för att det börjar bli kallt att andas ute?
fan fan fan. helt plöstligt känns det som om allting är så lätt för alla andra
men så svårt för mig. och det gör mig också irriterad att jag känner så.
OLRHIFTJtSEHBåh!
Jeremiah Dixon
тa iитe мiтт нav
sjuk igen. livet går i vågor - som vanligt.
men jag kände hur gärna jag ville sätta mig på tunnelbanan ikväll
och då gjorde jag det.
att vara nära dig gör det värt
vart det än slutar
lätt som en fjärilsvinge
& det är knappt 60 dagar kvar till något helt annat
om vi vågar.
imorgon ska jag jobba på democrazy @ Sugar Bar (kammakatgatan 9) till klockan 1 på natten.
för på lördagen åker jag, hanna och alla i KUNGERS festivalbuss upp till Dalarna och festar.
så imorgon är jag friskare än aldrig förr, oki?
varesig vi vill det eller inte så sitter du fast hos mig nu
"vi sparar handen tills sen"
Jeremiah Dixon
vous êtes le soleil
du är så fin när du sover
den här helgen har varit så bra;
fredagen - finaste chillet hos wikan med globalarna <3
(bli hämtad 02:30 med taxi - stort plus!)
lördagen - djursholm med kneipodromen, pablo, m.fl. & tyss <3
kvällen innehöll alltifrån wild sparkling strawberry, popcorn, brottningsmatch,
glasögon med auto-nice funktion, soultalks, bastubad till "fantastic fyra".
jag tror, att du är den bästa festmetoden.
utan att vara den som är den
jag skyndar liksom långsamt
Jeremiah Dixon
jag sitter i dendär lägenheten igen.
ensam.
rullgardinen är neddragen halvvägs och OS visas på tvn utan publik.
tiden går sakta när man är ensam men ändå trivs jag
det spelas musik till vänster om mig och varje gång jag fokserar på tonerna
så smyger de in i kroppen på mig och säger att det är OK.
sådär ett perfekt sountrack att känna sig som hemma i
i någon annans lägenhet.
mina tankar försöker sig på berättelser om att det är jag som bor här,
eller kanske vi. att hit har man alltid en plats att gå till
även om det spöregnar ute.
jag ser köket härifrån sängen och jag önskar att jag drack kaffe.
coffee and cigarette. det passar så bra in i min version av verkligheten här.
hur länge har jag varit ensam nu? 27 minuter.
det känns som om jag bott här hela mitt liv.
men bortsett från det här så måste jag nog rannsaka mig själv, vara ärlig igen
för jag känner hur jag lindar in mig själv i lögnerna
och det är då jag tappar kontrollen över saker
när jag agerar tirån min låga självkänsla.
jag ser dig sitta avklädd och röka på fönsterbläcket.
blicken full av sol och håret fullt av regn
själen full av hål men lungor fulla av rök.
det är nog bara så jag vill ha dig.
varken mer eller mindre.
ensam.
rullgardinen är neddragen halvvägs och OS visas på tvn utan publik.
tiden går sakta när man är ensam men ändå trivs jag
det spelas musik till vänster om mig och varje gång jag fokserar på tonerna
så smyger de in i kroppen på mig och säger att det är OK.
sådär ett perfekt sountrack att känna sig som hemma i
i någon annans lägenhet.
mina tankar försöker sig på berättelser om att det är jag som bor här,
eller kanske vi. att hit har man alltid en plats att gå till
även om det spöregnar ute.
jag ser köket härifrån sängen och jag önskar att jag drack kaffe.
coffee and cigarette. det passar så bra in i min version av verkligheten här.
hur länge har jag varit ensam nu? 27 minuter.
det känns som om jag bott här hela mitt liv.
men bortsett från det här så måste jag nog rannsaka mig själv, vara ärlig igen
för jag känner hur jag lindar in mig själv i lögnerna
och det är då jag tappar kontrollen över saker
när jag agerar tirån min låga självkänsla.
jag ser dig sitta avklädd och röka på fönsterbläcket.
blicken full av sol och håret fullt av regn
själen full av hål men lungor fulla av rök.
det är nog bara så jag vill ha dig.
varken mer eller mindre.
Jeremiah Dixon
testade att träna yoga idag, det var rätt intressant.
hade lite svårt för balansgrejerna och att helt tömma huvudet
men efter lite träning ska det nog gå bra.
jag har lyssnat på melissa horn i två dagar nu, gått på repeat hela tiden.
det känns skönt, för inga andra ord än hennes kunde passa så bra just nu.
även om allting omkring mig är diffust, stormigt och som ett lugnt kaos.
jag får väl inse att jag tappat kontrollen över min situation
& utgå därifrån. för något inom mig tror ändå att allting löser sig tillslut.
"ja, jag vet att jag döljer en sanning
att väntan inte leder någonstans
jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans"
hade lite svårt för balansgrejerna och att helt tömma huvudet
men efter lite träning ska det nog gå bra.
jag har lyssnat på melissa horn i två dagar nu, gått på repeat hela tiden.
det känns skönt, för inga andra ord än hennes kunde passa så bra just nu.
även om allting omkring mig är diffust, stormigt och som ett lugnt kaos.
jag får väl inse att jag tappat kontrollen över min situation
& utgå därifrån. för något inom mig tror ändå att allting löser sig tillslut.
"ja, jag vet att jag döljer en sanning
att väntan inte leder någonstans
jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans"
Jeremiah Dixon
jag tror att jag håller på att drunkna.
ingenting stämmer, finns ingenting att hålla i sig i. Jag är mitt i ett stormande hav kanske.
för två veckor sen hade jag allt under kontroll, jag gjorde som jag ville och jag kunde hålla reda på saker.
men nu kan jag inte låta bli att förstöra saker igen och mina tankar går på högvarv.
du är den enda som jag har kvar här ute som förstår, men vi kommer aldrig kunna förstå varandra igen på ett sånt sätt.
och du säger att om hon inte hade funnits så hade jag varit där på den nivån, visst är det det du säger? jag vill inte vänta på dig, vill inte vara second best. du ber mig inte vänta men ändå står jag kvar.
och du, du säger själv att du är en oseriös människa, jag tänkte först att det lät bra, vad som än händer så blir det inget drama. men nu funderar jag på hur jag ska bete mig, vad jag ska tolka som verklighet och som lek.
och det sista nu då måste jag styra upp jävligt fort, vill inte krossa hjärtan, om det är så.
och vad är det jag gör? jag kliver utanför min egen kropp och blir den del av mig jag försöker gömma, utan förvarning.
längtar jag efter det så intensivt att jag inte kan hålla mig längre? utan bara kliver i den människan utan en extra tanke?
den handlingen sätter mig i ännu mer konstiga situationer jag inte kan förklara.
den värsta tanken är väl att allting är mitt egna fel, det är jag som har satt mig i dessa situationer.
men jag står vilsen och får ingen rätsida på något och sjunker djupare ner i skiten och vet inte vilken väg jag ska ta, eller i vilken ände jag ska börja.
ingenting stämmer, finns ingenting att hålla i sig i. Jag är mitt i ett stormande hav kanske.
för två veckor sen hade jag allt under kontroll, jag gjorde som jag ville och jag kunde hålla reda på saker.
men nu kan jag inte låta bli att förstöra saker igen och mina tankar går på högvarv.
du är den enda som jag har kvar här ute som förstår, men vi kommer aldrig kunna förstå varandra igen på ett sånt sätt.
och du säger att om hon inte hade funnits så hade jag varit där på den nivån, visst är det det du säger? jag vill inte vänta på dig, vill inte vara second best. du ber mig inte vänta men ändå står jag kvar.
och du, du säger själv att du är en oseriös människa, jag tänkte först att det lät bra, vad som än händer så blir det inget drama. men nu funderar jag på hur jag ska bete mig, vad jag ska tolka som verklighet och som lek.
och det sista nu då måste jag styra upp jävligt fort, vill inte krossa hjärtan, om det är så.
och vad är det jag gör? jag kliver utanför min egen kropp och blir den del av mig jag försöker gömma, utan förvarning.
längtar jag efter det så intensivt att jag inte kan hålla mig längre? utan bara kliver i den människan utan en extra tanke?
den handlingen sätter mig i ännu mer konstiga situationer jag inte kan förklara.
den värsta tanken är väl att allting är mitt egna fel, det är jag som har satt mig i dessa situationer.
men jag står vilsen och får ingen rätsida på något och sjunker djupare ner i skiten och vet inte vilken väg jag ska ta, eller i vilken ände jag ska börja.
Jeremiah Dixon
jag lägger ner.
jag är så jävla osmidig numera, som om jag vore doppad i sågspån istället för smör.
jag hatar att jag hanterar situationer som en jälva hora och barabarabara tänker på mig själv och inget annat.
jag vill inte ha det såhär, jag vill hitta någon slags kompromiss som alla blir nöjda med.
en fin kväll på villan iallafall, som avslutades med en sväng på stan och sen en lång resa hem.
okej, jag kan inte släppa dethär. jag känner mig så vidrigt dålig som står där framför dig och vet att jag har betett mig oförlåtligt. hur lyckas jag? hur kan jag bara tro att det jag gjort var ok? bara för att det kändes bra för mig?
jag önskar att det fanns något jag kunde göra, något mer än dethär. men jag vet att det kanske inte finns någon lösning längre. jag lämnar allting och kommer hem den 16e, kanske har jag fått den tid jag behöver för att komma tillbaka.
till verkligheten.
jag skulle vilja dra härifrån, lämna dig mitt i allt och aldrig bry mig om det här igen. ingenting blir som förut men jag önskar att det går att bygga upp något hållbart.
jag är 14 igen och har för många val jag aldrig kommer välja.
men jag ska upp om 5timmar och fylla år, så det är nog dags att sova.
jag vill skrika sönder mina lungor. och jag vill aldrig släppa huden omrking mig.
jag är så jävla osmidig numera, som om jag vore doppad i sågspån istället för smör.
jag hatar att jag hanterar situationer som en jälva hora och barabarabara tänker på mig själv och inget annat.
jag vill inte ha det såhär, jag vill hitta någon slags kompromiss som alla blir nöjda med.
en fin kväll på villan iallafall, som avslutades med en sväng på stan och sen en lång resa hem.
okej, jag kan inte släppa dethär. jag känner mig så vidrigt dålig som står där framför dig och vet att jag har betett mig oförlåtligt. hur lyckas jag? hur kan jag bara tro att det jag gjort var ok? bara för att det kändes bra för mig?
jag önskar att det fanns något jag kunde göra, något mer än dethär. men jag vet att det kanske inte finns någon lösning längre. jag lämnar allting och kommer hem den 16e, kanske har jag fått den tid jag behöver för att komma tillbaka.
till verkligheten.
jag skulle vilja dra härifrån, lämna dig mitt i allt och aldrig bry mig om det här igen. ingenting blir som förut men jag önskar att det går att bygga upp något hållbart.
jag är 14 igen och har för många val jag aldrig kommer välja.
men jag ska upp om 5timmar och fylla år, så det är nog dags att sova.
jag vill skrika sönder mina lungor. och jag vill aldrig släppa huden omrking mig.
Jeremiah Dixon
det känns som om historien upprepar sig
och ändå har jag aldrig känt såhär förut.
jag är förbannad på så mycket, på den respektlöshet som finns.
jag vet nite, men jag tycker inte det är så smidigt att "glömma" att ringa i tre dagar.
& tro att det ska kännas lugnt. du säger att du är trött på alla dramaqueens
men jag är trött på allt jävla drama och falskspel.
ringer du igen så vet du att jag inte svarar, jag tänker inte vänta på dethär.
& det gör mig sjukt irriterad för jag trivdes verkligen med dig.
sen fyller jag år om 4 dagar och ju närmare 18 jag blir ju mer kör allting ihop sig.
jag har inte riktigt kunnat släppa dendär polska horan-grejen efter ljusterö
och nu så har jag antagligen gjort en människa ledsen/besviken/sårad
och det är tungt. att allting bar akan bli så fel när det egentligen är rätt. FAN.
jag ska alltid göra en höna av en fjäder och sen go wild och trasha hela alltet.
plus att jag igår lyckades med något annat jävligt dumt. Men jag måste väl försöka lyssna på mig själv
även fast det i efterhand gör ont att inse att jag kanske precis var.. lite hård mot en kompis som förtjänar bättre.
Men det är bara så att jag fan itne klarar av att hålla ihop allt jävla kaos i min värld på en och samma gång.
historien upprepar sig och jag skriker om saker jag redan skrikit om förr.
mamma blir tjurig
min bror är tjurig
jag blir ledsen
och allting bara krackelerar.
men jag har aldrig blivit kallad hora.
vart tog solen vägen?
och ändå har jag aldrig känt såhär förut.
jag är förbannad på så mycket, på den respektlöshet som finns.
jag vet nite, men jag tycker inte det är så smidigt att "glömma" att ringa i tre dagar.
& tro att det ska kännas lugnt. du säger att du är trött på alla dramaqueens
men jag är trött på allt jävla drama och falskspel.
ringer du igen så vet du att jag inte svarar, jag tänker inte vänta på dethär.
& det gör mig sjukt irriterad för jag trivdes verkligen med dig.
sen fyller jag år om 4 dagar och ju närmare 18 jag blir ju mer kör allting ihop sig.
jag har inte riktigt kunnat släppa dendär polska horan-grejen efter ljusterö
och nu så har jag antagligen gjort en människa ledsen/besviken/sårad
och det är tungt. att allting bar akan bli så fel när det egentligen är rätt. FAN.
jag ska alltid göra en höna av en fjäder och sen go wild och trasha hela alltet.
plus att jag igår lyckades med något annat jävligt dumt. Men jag måste väl försöka lyssna på mig själv
även fast det i efterhand gör ont att inse att jag kanske precis var.. lite hård mot en kompis som förtjänar bättre.
Men det är bara så att jag fan itne klarar av att hålla ihop allt jävla kaos i min värld på en och samma gång.
historien upprepar sig och jag skriker om saker jag redan skrikit om förr.
mamma blir tjurig
min bror är tjurig
jag blir ledsen
och allting bara krackelerar.
men jag har aldrig blivit kallad hora.
vart tog solen vägen?
