att bära världen på sina axlar samtidigt som man bär sin egen tyngd. utan att egentligen bära något.
hur nertygnd har man rätt att känna sig då?
äh. antar att människor runt mig mår dåligt och jag vill hjälpa.
men ju närmare man kommer, ju mer mörker blir det.
eller så känns det bara så, och så känns det som om allting liksom, vänds mot mig.
att inte får man tro att man är bra, för det finns alltid ngn annan som är bättre.
men det är nog bara jag  som tänker på sånt.

eh. ja, glöm inte hatten och vinden och livet.
en kompass är att föredra.



annars så pillar jag på en novell om Alina och Falk men den som lever får se..

försökte skriva ett inlägg igår vid 3 kanske men blogg vägrade fungera.
gick och la mig vid 4 och så upp halv6 för att åka till kalmar. är här nere nu och ritar och äter mat och halvsover överallt. ska alltså firas påsk..:D återkommer till huvudstaden vid tisdagförmiddag.

well, godnattsagor är de bästa, vänner ännu bättre men hjärtat mitt är över allt.

ska bli en spännande påsk nu utan godis. uhuhuh.

haven fryser till is och skeppet har fastnat i stormen. håll hårt i hatten gärna.

xx

nu har jag precis satt upp min anslagstavla som stått och häckat här ett par månader. jag är så slut i hjärnan idag, orkar inte tänka. har egentligen engelskaläxa och svenskaläxa men kan inte förmå mig att göra något av dem.
i engelskan har vi en text som vi ska svara på frågor om och en liten uppsats som vi ska skriva om filmen Of Mice and Men, vill verkligen inte :(
i svenska ska vi svara på frågor om renässansen och det har jag ( och troligen resten av min klass) undvikit i två veckor.
Nog om det, helgen har varit bra. Dock väldigt kall eftersom man inte vandrat hem förns vid 4-halv 5 varje kväll.
Har iallafall lärt känna Christian mer och det känns roligt. (gud vad töntig jag låter)

nä, det här går inte.
ingenting i världen kan ju riktigt stämma när vuxna män luktar tvspel och människor alltid förvånar en.

lustigt detdär hur människor byter plats, hur en människa är allt en vecka, för att bytas av till nästa en vecka senare. jag märker det på mig själv. jag hypade dig och ville prata med dig om allt. en vecka senare så har det mattas av och istället har du tagit den platsen och nu är det dig jag vill tala om allt med. jag undrar vem det blir nästa vecka..? tyvärr har jag redan mina aningar. är det såhär för alla?

det är ingen storm på havet men håll hårt i hatten.

well, kom till skolan 07:50 men började 08:20...
drömde att jag hade en hjärntumör som vuxit ut i axeln, inte så jävla upplyftande dröm...
sitter och har webdesign och det är sådär halvkul... antonio står mest och snackar med sin spansksvenska om biografer och "pråtååtyperr".

har ordnat mig en mobilblogg, http://imdownonmykneesbutnottopray.blogspot.com/, där jag kan ladda upp bilder från mobilen och skriva något härligt, oftast när jag inte kan sova. får se om jag orkar bry mig, haha.

ont i halsen och håret är åt helvete. är jättetaggad på att spela innebandy på idrotten iaf. ^___^
orkar inte lyssna på antonio alltså, haha guud, han har snackat i 30min nu. om ingenting typ.

wöwöw...

hahahah, ingenting är på rätt plats i min hjärna just nu. det händer en jävla massa där samtidigt.
försöker få ihop ett någorlunda OK arbete om heroin samtidigt som jag läser galet underhållande bloggar och lyssnar på jobbig musik.

vill göra tiotusen saker istället för det här. jag vill ha dag och gå ut och fota. jag vill orka gå och träna. jag vill lyssna på bra musik. jag vill göra om min blogg(!) och jag vill sluta vara tråkig, hahaha.
bästa sättet att göra det på verkar vara att bli hjärndöd, är man socialt efterbliven så är man ju glad för allt.
låter jävligt smart. jag behöver bara tänka på triviala saker och vara glad hela tiden.
låter för bra för att vara sant men uppenbarligen så lyckas ju rätt många... :D

well, har inget vettigt att säga, jag har ont i mina benhinnor. sen har jag damp i kroppen och kan inte sitta still eller fokusera eller göra något ordentligt. och imorgon har jag två lektioner men de två värsta.


/kaptenen.

ikväll känns det som om jag inte når fram till någon alls, bara korta svar på msn. (förutom Ida som svarade på ett sms och sa att vi ska ses snart) och så givetvis Cicci som var här med sitt underbara skratt idag.
men såhär över internet, står allt still, det känns som om jag har så mycket att säga till alla men att orden inte riktigt.. är där för mig att skriva.

annars såg jag teliareklamgrabben på Donken i Vällingby, verkar vara en värdelös grabb som hänger med 34 fjortisar som..nä beskrivningen blir inte ens rättvis.


jag börjar bli helt prickig på ryggen, galet irriterande. Så om någon har något tips på porrengöring eller liknande som faktiskt funkar och inte är gaaaalet dyrt, SÄG TILL!

aja, en annan gång kanske.
så tills dess, håll i hatten när det blåser på havet.
/kaptenen

pillade lite i designen, tycker texterna har varit tröglästa. känns inte som om man orkar läsa..
kan bero på innehållet men jag försöker hoppas att det är ngt annat. så nu minskade jag ner textstorleken lite så kanske man orkar läsa lite mer. säg till om ni har problem att läsa eller så, jag använder mozilla och där ser det bra ut.

puws.

lyssnar på fronda och känner mig häftig, känner mig vårig och cool. det är härligt att musik kan få en att känn så, att med musiken i öronen klarar man allt. att även jag, som i stort sett är musikaliskt efterbliven kan uppskatta musik och få en kick av det.
(detta påminner mig om att jag måstemåstemåste boka biljett till kungers och backstreetboys.. ju längre jag väntar ju mindre chans att få biljetter.... tyvärr)

har egentligen mycket att snacka om men vet inte vart jag ska börja..
hela helgen har jag och pappa fixat mitt rum och jag är jättenöjd.

igår var jag på fest, allting började bra och jag drack min afrikanska öl och chillade på. vid kl3 ungefär så bad andreas mig och ett par andra att följa med ner till statoil för att han skulle köpa en macka.
väl nere så ser jag honom, den person jag verkligen inte tål, emanuel. humöret vände direkt, upp som en sol ner som en pannkaka liksom...
jag verkligen avskyr den killen, allt han är får mig att vilja kräkas på mig själv.

kan ta hela historien igen om ni nu missat den (ni..3 stycken som läser, haha. helt sant - jag har kollat)
jag och manne hade "typ" sex och efter det lilla missödet så flippade han. jag lugnade mig med att "shit happends when you party naked" men han fick för sig att han hade fått klamydia och spred rykten om mig och shit. så för hans skull gick jag och testade mig. (trots att det finns en ytterst minimal risk att få klamydia om man har sex med tjejer, som tjej. vilket är allt jag haft. men killen var ju cp så..).
testade mig och hade inget och tänkte att jag skulle berätta för honom. ringde en gemensam kompis som var med manne just nu och jag bad honom hälsa att allt var lugnt.
vad gör den patetiska människan då när han får beskedet? jo - han skrattar.

är det allt han kunde ge mig? hor-rykten och ett skratt rakt upp i ansiktet? fyfan jälva fitta alltså.

så i lördags när jag såg hans självgoda leende som jag vill sparka blodigt mot asfalten så vart jag så less.
alla skanky hoe känslorna kom tillbaka och jag ville därifrån så fort som möjligt. väntade på andreas och de tre andra grabbarna som snackade lite. och vad gör de då!?
jo de vänder sig om och moonar på 3. herregud.
jag flippade och drog tillbaka till festen. okej att vi alla var fulla men detdär blev droppen.
christian var dock jättegullig och sprang ikapp och jag förklarade hela mannegrejen så han kramade mig och bad om förlåt. så efter en stund så kändes allt lite bättre.

men att en, en värdelöst människa kan förstöra ens kväll genom att bara finnas, det gör mig så ledsen.
kom hem vid halv 5 och somnade för att bli väckt av pappa kl 10, halleluja moment. haha.
fick sova vidare till 11 men sen var det upp, få i sig lite mat och fortsätta arbeta.

mamma och jag tog en sväng till vällingby där jag handlade fyra ringar, silverschampo och två jättefina skjortor på H&M.
och nu ska jag nog sova.
take care, det blåser på haven
/kaptenen.

jag har kommit på en sak som jag inte riktigt kunnat sätta fingret på innan.
jag tycker inte om 93or, svårare än så är det inte.
eller..ja alltså sådär
90or måste jag ju uppebarligen tycka om, åtminstone försöka en stund.
alla 89or och uppåt är chill. 91or funkar, för det är inget större fel på dem. 92or känner jag inte så många men de jag känner är sköna.
men så kom 93orna. är man född 93 är man alltså 14 och ska fylla 15 iår.

jag klickar runt lite på bilddagboken då och då, och jag hittar BARA 93or och alla är efterblivna.
de skriver som om de aldrig läst en bok, de "tvingar" en att kommentera och de lägger upp helt värdelösa bilder. (det är dock en smakfråga men ändå)
jag blir bara så irriterad.
men jag tror att varje årskull måste ha en annan årgång att störa sig på. jag har hittat min. :)

annars stör jag väl mig på mycket men inget som är särskilt intressant. en rolig blogg som stör sig på allt mellan himmel och jord är min vän mathias; jiblet.blogg.se

men nu är papi här och målar, vi gör om lite i mitt rum. vi har byggt ihop en byrå från ikea idag och målat och donat.

plikten kallar
/kaptenen.

dagens visa_en gammal blandskvia från 03 med låtar av både blind guardian och imperiet.

jag har funderat lite och kommit fram till att jag blir imponerad av folk som kommer ihåg datum.
"aah. det var våren 02.. blabla" - hur gör de? jag tänker på skoltiden i 8an och på ngn särskild händelse som jag kommer ihåg, inte sjutton minns jag om det var vår eller vinter. och inte vilket år heller förns jag räknar.

det är imponerande att alla andra verkar komma ihåg så mycket. fast de kanske bara ljuger för att låta duktiga.
vad vet jag :)