Jeremiah Dixon

jag hade en tanke om mitt nyupptäckta gulliverskomplex. men tankar flyr så lätt när man ska formulera texter.
komplexet går iallafall ut på att jag äcklas av människor. (gulliver reser till hästarnas ö där hästarna styr och det finns människoliknande slavar som äcklar honom. tillslut blir det så illa att han inte ens kan umgås med sin familj för han märker alla deras småsmå skavanker och vill döda dem ungefär. han liksom förstårar allting, tänk er en pormask - inget farligt alls i ett vanligt ansikte men tänk i samma pormask uppförstorat ett par gånger, inte lika frestande.)

jag tål inte människor, vad de än gör så äcklar de mig. (okej, i stora drag, jag tycker ju om människor också) men jag vill inte att de ska röra mig & jag vill börja gråta när människor har ngt slags behov att förklara allting som de gör. PLEASE. jag är kanske typiskt svensk men jag tål inte människor som är pinsamma på ovanliga sätt.
okej om man är sådär.. vanligt pinsam (ja ni ska fatta) men över det vanliga, då kryper mitt skinn på mig alltså.
jag börjar se människors (eg. obetydliga) fel; smutsigt hår, fet hy, smutsiga naglar, oborstade tänder - you name it.
mitt gulliverskomplex förstorar upp alla dessa miljontals småfel och gör att jag vill skjuta mig själv i hjärnan.
jag orkar inte dethär
finns det något äckligare än människor?
jag är rädd för sjukt löjliga saker som eld, vatten, höjder och såntdär
egentligen borde man vara rädd för människor
för de är bland det vidrigaste.

just nu.

jag hoppas verkligen att det här går över snart, eller det är också lögn.
jag hoppas ni alla andra slutar vara äckliga :D

(och för att förtydliga, det finns bra människor också
som jag inte kunnats uppmärksamma sånthär på
det är bra.)

eh.. :) ( man får ta dethär så seriöst man vill )

Jeremiah Dixon

Idag har jag bokat en tatueringstid, känns jävligt bra.
Den 20e augusti kl 12 sitter jag och blir ännu lite coolare ;)
Ser dock ut som om jag redan kommer tatuera mig om 3 veckor
när jag åker på äventyr i norrköping. Men jag lovar inget, haha.

Livet rullar på, min mentor frågade om jag vill prata med skolsyster eller kuratorn.
Vi får se vi får se, känns som om jag vill döda allt skolarbete jag har men det är väl
bara att ta sig i dendär jävla kragen och bita ihop.
Fast - allting enklare att maska bort saker :D

allting ordnar sig, det gör det.
imorgon ska jag och cicci på bio, vet inte riktigt vad vi ska se men det ska bli nice.

Har 200 prov denhär veckan och nästa känns det som.. :/
Men det ordnar sig också.
Det enda som inte ordnar sig är att jag inte har någon musik som passar längre
har inte soundtrack för mina dagar.
så langa tips är ni vänliga|-st.


Jeremiah Dixon

jag trodde att det skulle gå bra,
jag tänkte liksom att jag skulle överleva
men ni ger mig fan ångest.
förlåt för att jag är ett svin?
men väljer man mellan pest eller kolera får man liksom ta det som blir minst sämst.
jag hatar att få dig att gråta.

mer än allt.

Jeremiah Dixon

it's over.
men det kommer säkert något bra ur det  här också.
tid att hitta sig själv igen kanske.

hursom, tänkte först klaga på att mitt iTunes suger som shufflade mellan linkin park, loke, dire straits & los fastidios
men jag insåg sen att jag råkade dra ut min hårddisk så det var ju inte helt jävla skumt.

imorgon är det måndag och då är det tänkt att man ska vara i skolan. ska gå på min första mattelektion sen 2-3 veckor tillbaka. jag ser inte fram emot det. jag hoppas jag vaknar imorgon bara :)

hejdå.


Jeremiah Dixon

det här är inte jag, jag vet inte vad jag gör längre.
förstörde jag precis mitt liv?
jag har iallafall förändrat hela min tillvaro på något vis.
inget är sagt rakt ut men nu är det nog över.

jag hoppas innerligt att det var det bästa beslutet bara.
pest eller kolera.
hatar att saker är svårt

Jeremiah Dixon

HUR SKA MAN LYCKAS GÖRA ALLA NÖJDA!?
och samtidigt göra sig själv nöjd.

dethär håller inte, snart kapar jag min internetsladd och börjar om på nytt.
jag klarar inte av dethär, att prata med ord som inte finns.
allting går bara åt helvete. och ändå har ingenting hänt.

jag är 11 år igen och jag hatar det.
hur fan gör man?

Jeremiah Dixon

eh, ser ut som om min header har försvunnit?
orkar inte :(
och min kära kusin har alldeles för mkt i skolan för att hinna hjälpa mig med en ny design till min blogg
& själv har jag inga ideer för vad jag ska hitta på.

mina stjärnor varar lite så nu är jag inte lika pepp längre, det är rätt snuskigt.
men det får ordna sig, verkar ju läka snyggt iaf så jag hoppas verkligen det blir bra.

såg nyss att vannie hade kommenterat mitt inlägg om kvinnor och män och kärlek och gud vet vad här längre ner
och det gjorde mig glad glad glad.
det är lite finurligt knasigt att människor kan göra en sådär glad. hon & jag ses inte alls ofta men bara att tänka på henne gör mig glad, hon är en så fin människa.
okej, det är kanske lite wicked att sitta och hylla människor i sin blogg men det är något speciellt med dendär tösen. ♥

annars idag har jag varit på föreläsning från kl 9-15:30.
fick lunchsällskap av viktor och anna också, det var jättetrevligt!
sen började det regna och jag ville frysa ihjäl i föreläsningssalen på KTH.

nu sitter jag och smörjer mig med vaselin och försöker komma på vad jag ska styra för middag.

Jeremiah Dixon

jag kunde inte gå upp imorse, jag vaknade men vaknade aldrig på riktigt. visste att jag skulle gå upp men sov ändå. så idag har jag packat och städat och pysslat om mina nykommna vänner ->
diamond
(gjord av David/Narcissius)

pussy --- ömhet
David skrubbar upp stjärnorna Pixie gjorde.  David skär diamanten som syns ovanför.

Jag är minst sagt öm.
Jag lyckades även bita mig i handryggen när David skar diamanten så jag är helt öm där, på båda händerna.
& för att inte handen skulle göra så ont så tröck jag in naglarna i armen också, så jag har märken överallt men,
vill man vara fin får man lida pin.
jag känner mig snygg och jävligt ganster nu så det var värt det. Ska bara försöka skaffa en såndär tandborse och lite vaselin så jag kan sköta om dem själv. (Well, lite svårt att skrubba ryggen själv men jag har ju vänner som jag kan be om hjälp ;D)

Skönt att komma hem ifrån äventyr men orkar inte att man går ifrån att känna sig normal till att känna sig hemsk.
Hemma är allting alltid för mycket för stort, för sjukt, för konstigt, för vadsomhelst. I norrköping är jag inte på långa vägar värst, där har jag små töjningar och få piercings. Där är allting lungt.

Fast enda nackdelen men att hälsa på där att man släpper snia gränser lite och taggar till på allt.
Varför skulle jag annars komma hem med allt sånthär? :D

Jeremiah Dixon

helgen: "X marks the spot" och det kändes som om dina händer försvann in i min hud.

för alla andra;
jag har varit i norrköping på besök och byggt scarifications och lattjat med mina öron.
jag är mycket nöjd och gårkvällen med vin var mycket underhållande.
citat ifrån ett samtal om ett par killar som hade tagit svamp:
"och så gömde de sig från fönstrena för att de trodde att folktandvården spionerade på dem"
jag har aldrig skrattat så mycket :D


och imorgon får jag verkligen inte skolka så nu ska jag sova straxt.

ömhet på alla vis.

Jeremiah Dixon

Kulturer. Ni fascinerar mig.

Jag vill andas språk och förståelse (och alla eran passion).


Känns lite konstigt att förklara en tanke jag inte riktigt tänkt klart men jag har någon tonårsdröm att älskas av en latina eller kanske en afrikan som är sådär svart så man nästan kan spegla sig, eller en hetsig mexikanska, en olivfärgad grek eller kanske en prydlig italienska.


Men ändå kör jag på säkra kort, stockholmsområdet - kanske lite utanför om det blev så.

Så min hemliga outforskade passion för allt annat får stanna säkert i tanken.

& lika bra är väl det.


Kvinnor kan jag älska och älskas av om jag har tur. Ni ska inte stå för något anat än passion. (om man får dra det lite sådär kort, kvinnor för mig är ju givetvis så väldigt mycket mer än bara passion)

Män, aldrig kommer jag ifrån er - hur många gånger jag än önskar att jag aldrig sett åt er från första början. Men det finns något socialt undermedvetet medfött konstruerat (jag hittar inte rätt ord). Någon slags inbyggd könsrollsmall som jag inte riktigt kommit ifrån ännu.

Ni kan äga mig, det är jag som tjänar, ni styr. Som ger mig dendär hisnande känslan i kroppen. Givetvis allt detta i en överenskommen balans.

Men kvinnor, mina älskade kvinnor. Aldrig att jag kan be er om något sådant. Aldrig att jag kan be er om att äga mig, er vill jag älska.

Jag ser inte mig själv med en man i framtiden, det är en kvinnas kärlek jag vill leva med, vårda.

Storhandla, vakna, diskutera, tänka, promenera, älska med. Allt såntdär är för mig en kvinna.


Fast det känns som om min poäng (om den nu fanns) försvann för 4 timmar sen då jag började forma denhär tanken i huvudet.



Så till något mer konkret, jag älskar att handla på apoteket. Det är nästan som en liten drog att när man för engångskull kliver in för att handla något så är det häpnadsväckande omöjligt att motstå alla små reseförpackningar och schampo&tvål, bra hudkrämer, värktabletter eller vitaminer. Det är helt sinnessjukt, jag skulle kunna handla en av varje liten reseförpackning och inte ens ångra mig.

Jag skulle handla voltaren här om dagen och ut kommer jag med voltaren, vitaminer och en reseförpackning av lactacyd. Där försvann 150kr på nästan ingenting. Insane :D


Så nu ska jag njuta av känslan av att vara duktig när jag kommer ihåg att ta mina vitaminer varje morgon. (För det är en speciell känsla, man börjar liksom dagen med att lyckas*) Sen ska jag känna mig fiffig när jag lätt kan packa ner min lactacyd i lilla necessären och slipper fylla på andra små flaskor.


Och sen till något som jag aldrig kommer klara utan hjälp; att installera Photoshop.
HERREGUD säger jag bara, hur gör alla dessa datornördar när de lyckas? Jag har haft en mindre telefonkonferens i över 2 timmar och har ändå misslyckats 4ggr med att installera.
Det är keygen och aktiveringskoder och serienummer och "testa dethär" och det finns inget slut på teknikens hat mot mig. Allt jag rör går sönder i teknikens värld.
Imorgon skall det tas nya tag och förhoppningsvis kan jag överlista PS3 så jag får igång detdär programhelvetet.

Fyfan vad mycket text det blev, men jag antar att det slutar så när man lyssnar på vad man tänker.
("things i overheard while talking to myself")



*Om man kommer ihåg att göra det vill säga...


Jeremiah Dixon

många inlägg,
kort dag - lång kväll.
jag är en svalas färd över haven
och det är förbjudet skönt att kicka.

tack.

Jeremiah Dixon

jag är en värdelös människa oftast men det får gå ändå.
jag har åtminstonde, efter 1,5år, slängt tomburkarna som legat i min garderob.
jag har dock inte gått till skolan men det gick inte idag, kom inte iväg, har noll energi.


tänkte fortsätta med min webdesginuppgift men jag vet inte om jag orkar det heller.
kikar hellre på säsong 3 av weeds.

det blåser en vind av längtan

Jeremiah Dixon

fast det är något ni inte kan ta ifrån mig, något ni aldrig kan smutsa ner.
& det är språket.

Jeremiah Dixon

det känns konstigt att inte känna igen sig själv.
jag ser bilder på mig men jag har ingen aning om vem det är på bilden.

det känns som om jag är den enda som växt ifrån högstadiet
men ändå så är jag den enda som är kvar där och ältar allt,
analyserar händelser och beteenden.
jag märkte idag att jag är den enda av ..oss. som har synliga bevis på kaoset vi levde i.
varför klarade sig alla andra sig helskinnande där ifrån?
 varför är jag den ende med ärren kvar? ni andra skar, det är lögn att säga att ni inte gjorde det.
sporadiskt eller enstaka men fortfarande. är jag den enda med värdelös läkekött som ständigt måste bli påmind om all snesteg jag gjort?
jag önskar att jag en dag kunde vakna utan ärr, att jag kunde få minnas hur riktiga armar såg ut.
bara för en liten stund.

en av människorna ifrån högstadiet ska flytta ifrån stockholm, hon flyttar verkligen härifrån.
och det lämnar mig med en äcklig känslan, en känsla som vill kväva mig ibland.
"hon lyckas". hon lyckas medans vi andra måste traska kvar här.
jag har alltid, ansett mig vara bättre än henne, och nu bevisar hon ju att det är en härlig lögn jag levt i för att orka med allt. hon går ju här och lyckas.

nä fyfan, jag har ältat dethär i över två timmar och jag kommer ingen vart.
jag har läst igenom högar med papper ifrån högstadiettiden och ingenting stod rätt till med mig då.
och så ovanpå den vetskapen så får man veta att - alla andra har gått vidare. ingen bryr sig längre om vad som hände då, ingen reflekterar längre över vikla människor vi var då.

jag undrar om jag tänker så mycket på dethär för att jag var en elak liten hora som bara såg sig själv?
att jag liksom undermedvetet ångrar all skit jag utsatt alla andra för?
jag vill ju tro att det var mig alla var elaka mot, att det var mig det var synd om.
men det var nog tvärtom. hjärtlös liten fegis.


känns äckligt att veta.

Jeremiah Dixon

In a dream I was a werewolf
My soul was filled with crystal light

ölen

HAHAHA sinnessjukt stor bild, men öl och sommar och sol och livet längtar jag till nu.
överlevde nationella provet i matematik idag också, hoppas jag inte fuckade allt, måste ha G.

njutning är konstigt, det är svårt att veta hur man ska förhålla sig til njutning.

tål fortf inte människor men man måste försöka ändå. är galet otaggad på saker och ting - vill fly ifrån allt men vet att det är fegt att gömma sig. träffade Maria på vingar mot solen idag, det var fint. & jag var tvungen att säga saker till henne, givetvis. jag är ju sån.


jag är drömfabriken - på fler sätt.
rädd men modig



jag önskar och hoppas fortfarande att den riktiga texten skall skrivas här, att ordentligt formulerade texter skall läsas av er. men det är svårt att hålla i orden i takt till cocorosie.

Jeremiah Dixon

nu kommer sanningen, eftersom jag vid starten av denna blogg lite fräckt utnämnde den till den ärligaste bloggen.

jag är trött på att vara det Perfeka Paret.
jag är trött på att hela tiden antas vara lycklig och häftig och så jälva speciell.
det känns som om alla andra förväntar sig att jag och Cicci ska vara lyckliga, ha häftigt sex och bara vara så lesbiska.
pallar inte det.

så ja, till sanningen, det har varit trassligt mellan oss pga olika anledningar som ingen av oss egentligen orkar nysta upp. Ingen av oss vet hur länge vi är tillsammans och det får bli som det blir. just nu kör vi på och får se vart tiden tar oss. Och ingen av er som förväntar er ngt behöver oroa er; tar det slut så är vi fortf vänner och kommer hänga och ingen behöver bli ledsen.
jag är inte så mkt för dramatiska slut utan jag är mer laid back, det ordnar sig.
jag är inte kär i henne men jag älskar henne och vi båda är införstådda med det (om det nu skulle varit ett problem) och allting ordnar sig.

min mamma försökte trösta mig när jag stod och grät i hennes famn och hon var så snäll, hon försökte säga at "det kanske inte känns så nu men det går över, allt går vidare" och sådär.

annars så har jag ngnslags pre-pms-thingy och jag hatar alla omkring mig. jag stör mig på små skitsaker och vill kräkas på alla människor omkring mig. men så kan det gå.
man får dock vara försiktig med vilka man vill kliva på när man faktiskt måste stanna kvar här i ett år till.

dagens goda gärning (för min egen vinning dock); köpt provivashots och försökt dricka mtk vatten.
dagens goda gärning: köpte skagenröra <3

Jeremiah Dixon

jag är helt enkelt för lat och jag skulle inte banga en tripp till solarieöarna...
ibland händer det att man får reda på lite mer än vad man trodde att man skulle
människor är lite sådär överraskande öppna när det inte finns tydliga gränser
bara att tacka och ta emot och sortera informationen dit den hör hemma.

time to sure

ja, jag vet inte, de djupare tankarna flyger omkring, jag är mest sugen på att ha ork att träna, lite fler piercings, lite öl och kanske ett strukturerat sommarlov och sådär kanske ett litet jobb.

myser med svenska akademin så länge och hoppas på ngnslags uppenbarelse.

RSS 2.0