jag har ont i magen, kan inte sova. är det du? hör konstiga röster från balkongen eller väggarna. är det jag? måste skaka för att kunna koncentrera mig. säg inte att jag gjort fel, det är höst.

min hud är varm & det finns ingen stress. jag önskar att musiken räckte längre dock...
Sleeping to dream about you ..

en kväll med autonice funkar alltid, även om det ömmar lite bakom revbenen.
vill verkligen inte att det är det här som fattas, vill inte.
och ändå sleeping to dream about you..

tredje gången gilt?


("Tilde NakenUnderRocken Jansson
T4")

jag vill att alla ska uppdatera sina bloggar
hela tiden varje dag
så att jag kan läsa läsa läsa
och vältra mig i eran misär, hah.
eller ja, i allt ni upplever.
det är sjukt .. befriande att bara läsa
om allt annat än sig själv.


jag har haft en soft helg som innehöll
kräftskiva med far och mina vänner som slutade med promenad från brommaplan till flysta
för att få oskeda med starre, hah.
citat efter dödens promenad; Du är som triss i damer och jag är knekt.

lördagen bjöd på korpenmatch i komethallarna för att sen bytas av mot skapande
som utvecklades till födelsedagskalas för babytyss. hade en gryyym kväll, som var både rolig och spännande och känslosam och vacker. plus en promenad extra då jag somnade på tuben :D

ikväll har jag låtit bli att göra saker jag borde ha gjort
och nu ska jag låta bli att sova för att läsa istället.

hur svårt ska det vara att få en hand runt halsen
och höstfärger bakom ögonlocken?

puss!

ingenting är verkligt längre.
just idag spelar det ingen roll om jag sitter hemma eller i skolan eller ute eller vartsomhelst.
för ingenting är verkligt.
ingenting gör ont för det är inte på riktigt.

det är storm i mig, det är kaos. jag kan inte hantera det eller kontrollera det.
men jag vet vad mycket beror på och det gör mig ännu mer förlamad
att jag sitter där tills sista dagen och stressar.
men så är det ju. så är det.
fast inte på riktigt.
för jag kryper tillbaka i tiden, kryper in i ett slemmigt skyddande skal och låter verkligheten passera.
skillnaden är att jag slutar 3an i år. det känns så långt dit men ändå som om vi har så mycket kvar
att göra. jag vill inte.

jag vet inte hur jag ska förhålla mig till verkligheten
allting skimrar.

dessa eviga människor. jag letar fortfarande efter dig i korridorerna. är det fel av mig? jag vill väl bara att det ska kännas som förut..

jag avskyr när jag inte kan göra allting samtidigt. jag vill på G ikväll med tyss men jag har lovat bort mig på en annan sak jag också vill göra. & jag kan inte åka efteråt för jag ska upp imorgon och jag ska baka ikväll
men jag måste städa och duscha och ta på mig något annat än mjukisbyxor
och jag borde verkligen dammsuga och laga mat och kanske börja med mina läxor
men nä. nä det gör jag ju inte.
& jag hatar när man behöver vakta sina ord
jag vill inte hålla tand för tunga när jag skriver med folk.
som småsmå taggar i hjärtat liksom.

men men, mycket att stå i nu. puss.

livet är så underligt.
jag älskar ingen. jag vill älska.
fast jag vill ändå inte
och vad gör jag istället?
jo jag trasslar bara in mig mer och mer i allting

men vafan, ska ju lära mig att stå för det jag gör så det är väl bara att börja nu.
men jag har nog problem alltså, hah.

jag tycker om mina människor helt enkelt. fick jag välja skulle jag ha ett harem tillsammans med mina vänner
där vi alla kunde ligga på kuddar och käka vindruvor och bli uppassade och vackra andra människor.
skulle vara grymt.

tjarå.

hej nu är flippcissi tillbaka.
DET HÄR HÄNDER INTE.
alltså varför har människor så sinnessjukt svårt att utvecklas och röra sig framåt i tiden?
VARFÖR MÅSTE MÄNNISKOR VARA MÄNNISKOR!?
du gör samma fucking pose du gjort i 8 år, du skryter om samma saker du skröt om då.
allting, och då menar jag allting med dig är precis likafuckingdant.
och jag antar att jag är likadan som fortfarande blir irriterad
men jag är så trött på att människor aldrig lämnar mig i fred.

går man vidare så gör man, lämnar man varandra så har man ingen del i sina liv.
du finns inte i min värld men ändå kan du inte låta bli att ploppa upp
sådär helt random. hererguuuud.
Kan du låta min värld vara? kan du låta mig utvecklas och bli något bra?
Så kan du få göra det på ditt håll.


jag hatar förutsägbara saker, saker som händer när jag redan tänkt att det ska hända.
jag fullkomligt hatar det så mycket att hela min dag kan bli förstörd för att jag blir så irriterad.
sure jag har säkert en jävla massa issues men snälla. snälla snälla.
någon gång kan det väl ske en förändring?

han var min från början
och har alltid varit
end of story.

okej, serri, töntig jag är men vem klandrar mig. inte jag.
folk tycker att jag är cool men de tror att jag är en knarkare
awesome. >_<