Jeremiah Dixon

jag har saknat dig fredrik men kan nästan inte skriva mer just nu. ligger i sängen och väntar på sömnen. tidsfördrivet blir ord, tänker ut kommande dikter som jag häller ur mig som magma. även om mina dikter inte är riktigt lika.. glödande. trist att de enda killkompisar man har är de man känt i tusen år eller inte vill ligga med. oftast flyter de kraven ihop. går inte att träffa nya människor utan att ngt blir knas, och på det byggs inga relationer. jag svettas, godnatt <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0