söndag
Och inatt en vild och krokig stig
Om imorgon inte kändes så oändlig
Då är ensamhet ett ord som inte finns
Men bara om min älskade väntar
Om jag hör hennes hjärta sakta slå...
Bara om hon låg här tätt inuntil mig
Kan jag bli den jag var igår
Jag kan inte se min spegelbild i vattnet
Jag kan inte säga sorglösa ord
Jag hör inte mitt eko slå mot gatan
Kan inte minnas vem jag var igår
hm, min bror fyllde år idag, det var trevligt. han hade gjort tårta, eller ja cheesecake. duktig kille detdär.
känns skitkonstigt att han är hemma.
jag börjar bli sjuk tror jag, allting känns bara så skumt. igår när jag borstade tänderna trodde jag det var en fluga i badrummet
men det var bara ljusprickar i ögonvrån, soft.. min kropp börjar ha disco utan att informera mig.
jag orkar inte att jag beter mig som jag gör, måste prata med min psykolog så hon kan ge någonslags guidening om hur jag ska göra. jag kan inte vara såhär intensiv och krävande för att sen anse mig ha rätten att dra om något blir knas.
"jag vill ju bara bli älskad"
hur många gånger har jag inte sagt till andra att man måste älska sig själv först?
att man måste vara ärlig mot sig själv
sätta sig självi första rummet och inte lura sig själv
bra att jag gör det själv, BRA.
lyssnar på nationellteatern på repeat och funderar på om jag ska ta ut mina dreads eller inte.
mest av allt vill jag raka av mig håret men försöker låta bli den impulsen..
puss.
RAKA!
och älska dig själv först innan du älskar någon annan.
tänk på våra samtal.
jag tar över rodret <3
Vad skön jag är som lämnar en tom kommentar.
Det jag skulle skriva var: konceptet att dra när det blir knas är ett stort hinder man måste våga ta sig över. Vad jag menar är att den känslan är en reflex när det känns tungt och jobbigt, det är en reflex som säger åt dig att fly och gömma dig. Problemet är bara att den känslan alltid kommer komma, det finns ingen situation och ingen kärlek som inte innehåller saker som är jobbiga och där den här känslan kommer finnas.
Men så länge man lyder reflexen kastar man bort allt man byggt upp, och det upprepar sig och kommer göra så varenda gång. Man måste helt enkelt trycka bort reflexen och försöka lösa problemen, annars kommer man följa det där beteendet och kasta bort allt man har varenda gång.
Jag brukar alltid tänka att om jag ändå tänker kasta bort allt, kan jag lika gärna försöka lösa det för det värsta som kan hända är att det absolut inte går, men då har man åtminstone försökt.
