"Cissi, lugn :). Det var bra idag. Tänker inte låta dug springa. Puss"
"Inte ofta man känner sig så bekväm med nån som igår måste jag erkänna..."
&
"Har knappt nån mottagning! Vill vara med dig, helt sjukt. Saknar dig osv osv! Pusspusspuss"

äuuuhhhh, jag får ont i magen av det här.
verkligen ont i magen, vet inte om jag vill börja gråta eller vad det är som händer.
det känns bara så jävla fint och det gör mig livrädd.


fyra dagar i dålig mottagningen, och jag som alltid klarat mig själv
vet inte riktigt hur jag ska göra nu.
jag säger ju det, det är inte BRA det här.
det är livsfarligt,
fyfan, jag är bara rädd, så jävla rädd.

mina mentala löparskor står redan vid dörren och väntar, på minsta grej.
det är för stort, för fint, för riktigt.
och det är precis det jag vill
och därför vill jag springa.

uh. magont.